"Vad tycker du bebisen ska heta då?" Frågade jag tvååringen. Svaret kom snabbt och blixtsäkert "Pinga. Som Pingus lillasyster". Barns önskemål om syskonens namn brukar ju sällan få styra. Hade de fått det hade barnen haft en kusin vid namn Gran. Men i går kväll sa maken att "Pinga har börjat växa på mig..."
I vissa lägen är demokrati inte önskvärt. För i så fall är jag körd. Å andra sidan... Räknas magen som en röst? I så fall kan jag tänka mig att tro på demokratin igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar