Efterlängtad

När jag berättade för min mamma om att jag var gravid vet jag inte vad jag förväntade mig. En glädjedans i telefonen kanske eller tjo och tjim och skrik... Hon blev ju glad förstås men inte sådär översvallande som jag trott. men det är nog för att hon pratat om barnbarn så länge.

Det började när goda vänner till henne blev mormor och morfar, deras dotter är jämnårig med mig. Det började komma små frågor om vi funderat något på barn eller små hintar om hur roligt det skulle vara med barnbarn... En dag när vi var ute och gick i skogen uppe mot mamma och pappas skifte gick vi över en liten bäck. Där porlade det och skvalade för fullt och i en liten fors som bildats roterade ett nybyggt vattenhjul. Vi stannade till lite och såg hur det snurrade och skvätte av hjärtans lust och mamma kommenterade "Din pappa längtar verkligen efter barnbarn!".

Det faktum att min pappa gärna bygger vattenhjul, och små kojor och konstiga sten-slipnings-maskiner och andra leksaker bara för sin egen skull, var inte riktigt uppe för diskussion. Och det kommer säkert vara helt sant att min pappa blir en underbar morfar som hittar på både det ena och det andra till ett barnbarns stora förtjusning men det går nog inte att sticka under stol med att det är min mamma som längtar efter barnbarn mest.