Vi är i vecka 12 nu och då brukar man säga att det är lite mer säkert att bebisen stannar. Jag ringde och berättade för mamma och pappa. Maken berättade för sina föräldrar. Så ringde vi några vänner också. Det var roligt att få berätta. Ingen blev så glad som de blivande gudföräldrarna (fast det vet de inte om ännu).
Yngsta brorsan trodde att jag skämtade och fattade först inte vad jag sa.
På väg hem från jobbet berättade jag för min närmsta arbetskompis också. Hon höll på att köra av vägen. "Du får inte berätta sånt när jag kör fattar du väl!" var hennes första reaktion. Hon blev så glad för vår skull. Hon är själv gravid och ska få barn i mars så de kommer bli jämngamla de små liven om allt går som det ska och vårt knytt stannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar